Zanzibar
Bilder!
En vecka i skolan är redan avklarad, dagarna går undan som tusan här nere också!
11 veckor kvar, sen blir det semester i två veckor i form av sol, bad och förhoppningsvis safari!
Skolan går bra, alla är så snälla och vänliga och barnen verkligen älskar att bli fotograferade, de tycker de är så kul att kunna se bilderna direkt på kameran så det är inte speciellt svårt att få ta foto på dem! haha
Igår var vi i skolan, sen gick vi ner till centrum för att köpa lite vatten (9 liter) och en massa frukt för att fira att det är helg, även ett litet choklad vars slank ner i påsen! haha När vi hade handlat och kommit hem igen såg jag att vi hade fått lite rinnande vatten i kranen, så jag tog våra gamla vattenflaskor och fyllde dem med vatten så vi har extra mycket när vi egentligen inte har vatten överhuvudtaget. Så nu kanske man kan få duscha lite oftare då två stora flaskor räcker till en dusch vilket innebär både kropp och hår. Så sjukt som man kan ändras, från att kunna duscha med kranen rinnande under hela tiden till att klara sig på 3 liter vatten någon gång i veckan. Ja, vad ska man säga, man kan inte annat än uppskatta sitt land extremt mycket efter en sådan här upplevelse!
Måltiderna vi lever på här nere består enbart av ris, ugali (Majsmjöl blandat med vatten), bönor, kött från kossor och en massa kål. De kan låta hälsosamt, men ack vad stora portioner de lägger upp till en, det är helt sanslöst! Orkar knappast halva tallriken som de lagt upp. haha Får ta bild på det också någon dag!
Inatt har jag sovit sjukt dåligt, vaknat flera gånger om vilket jag kan bero på mina malariatabletter som gör att jag får sådana sjuka mardrömmar. Handlar det inte om att skjuta folk så handlar det om att såga deras huvud på mitten, riktigt läskigt!
När vi ändå pratar om sjuka saker kom jag också att tänka på att jag, om bara ett ynka år, är färdigutbildad lärare, hur sjukt är inte det?!
Nu ska jag släng upp några bilder, innan vi får se vad vi hittar på! Det var tänkt att vi skulle ner till stranden en runda, men vädret verkar inte vara på vår sida idag, tyvärr!
Ha de bra allihopa! :)
Blandade känslor...
Tisdagen den 15 januari 2013
Äntligen fick vi tvätta håret! Det kan höras sjukt, men ja, så är det här nere! Även om vi bara fick tvätta håret i en spann med vatten så har jag nog aldrig uppskattat att få ”duscha” så mycket förut. Jag har aldrig tänkt på det så direkt när jag varit hemma då man vet att vatten finns så fort man öppnar kranen eller duschen, men här nere är det liksom helt annorlunda. Man ska vara glad om man har några vattenhinkar om dagen, helt annorlunda jämfört med vad vi är vana vid. Efter det blev de frukost och sedan var det dags att vänta på Akuru så han kunde hämta oss och köra till skolan. Väl framme på skolan var det verkligen annorlunda jämför med hemma i Sverige. Hela skolan såg annorlunda ut, klassrummen och framförallt toaletterna som enbart var ett hål i marken. Jag tyckte att vi blev väl bemötta av personalen, det verkade som de verkligen sett fram emot att vi skulle komma. Dock kändes de väldigt konstigt och lite jobbigt eftersom vi inte kan kommunicera med dem så som vi brukar göra hemma i Sverige. Något som också känns lite jobbigt är om de pratar på Swahili och man själv inte förstår ett dugg, men men, what to do liksom. Vi är här för att se en annorlunda verklighet än vår egen, och det kan man med goda mått säga att det är.
Man fick väldigt många nya intryck efter dagen i skolan, både positiva och mindre positiva. Pedagogerna och deras undervisning var väldigt traditionell! Eleverna ställde sig upp varje gång där kom in folk i klassrummet och sa:
- Good morning teacher! Då läraren svarade:
- Godmorning, how are you? Och eleverna svarade:
- I´m fine, and how are you?
Alla eleverna var tvungna att ställa sig upp på en rad och räkna till 10 på engelska då ALL undervisning sker på engelska. Efter det fick alla sätta sig ner, sen fick de en och en gå fram till läraren vid tavlan och räkna till 10 inför resten av klassen. Kunde de inte räkna till tio fick de stå kvar där uppe och räkna tills de kunde det och detta gjorde de tills alla fått göra det och såhär fortsatte de i princip hela dagen.
Något jag tyckte var jobbigt att se var att redan på vår första dag i skolan kunde vi se att en pedagog slog en elev för hen inte satt stilla. Jag hade bara velat fråga varför hon gjorde så, men det är något som de gör i deras kultur och inget vi ska ifrågasätta, utan det var bara till att blunda för det och gå vidare, tyvärr. Men överlag vad jag tyckte om dagen idag var att den faktiskt var ganska jobbig. Det är först idag har jag verkligen har känt; vad gör jag här? De kändes jobbigt på praktikplatsen med alla nya intryck, att de slog eleverna, och att man inte är en av dem liksom, utan att vi bara är två blondiner från Sverige. Även om jag känner såhär nu så vet jag att jag kommer vara glad att jag gjorde detta när vi klarat dessa 12 veckorna, för detta är något, som jag tycker att alla borde få prova på eftersom det är så olikt vår egen verklighet. Än om det är jobbigt att man är långt ifrån sin familj och så vidare så kommer jag vara glad, att just jag fått denna chans att uppleva detta. Jag vet bara hur det är hemma, när man startar igång en ny termin med nya lärare, klasskamrater, nya tusen frågor som snurrar i huvudet om hur man ska klara av allt. Så detta är absolut ingenting nytt och jag tror att allt kommer kännas bättre efter att vi klarat av en vecka på praktiken då man kommit in i det mer, samtidigt som eleverna lär känna oss bättre, för det är ju faktiskt så att det inte bara är dem som är nya för oss, för vi är faktiskt minst lika nya för dem också.
Onsdagen den 16 januari 2013
I gårkväll när jag låg i sängen kände jag att jag faktiskt längtade lite efter dagen idag, jag var fortfarande så spänd på hur skolan och eleverna var eftersom man hade så många nya intryck igår. Inatt vaknade jag av att jag hörde en tjej skrika, och det var inte lite heller. Det hördes som värsta panik skriket och det var inte alls långt härifrån, riktigt läskigt var det. Men vad skulle man göra, vågade inte direkt gå ut och kolla vad det var som lät, kanske man själv hade hamnat i trubbel då, så det var bara till att vända sig och försöka somna om igen. Idag när vi vaknat och gjort oss i ordning gick vi ut och åt frukost, och först idag tyckte jag att vi fick prova på något märkligt, och det var stekt banan! De smakade inte äckligt, men heller inte det godaste jag ätit heller. Efter det kom Akuro och hämtade oss för att köra oss till skolan. Redan när jag hoppade ut ur bilden och hälsat på första pedagogen kändes det att denna dagen bara kunde bli bra, det kändes så mycket bättre än igår. Sedan var det tid att bege oss bort mot skolan. Akuro körde oss som vanligt och när vi kom till.
Dagen idag gick allmänt bättre och mycket fortare, alla skolans elever samlades på gården för att sjunga deras nationalsång vilket de tydligen gjorde varje onsdag. När de sjungit och gjort allt som de skulle fick jag och Rebecca presentera oss inför skolan så efter det kändes det som hela skolan var en och samma familj typ, att alla vågade komma fram till oss även om vi inte är i alla klasser. När vi var inne i klassrummet och barnen hade lek började ett barn slå ett annat, och av ren reflex sa jag Nej på engelska, flera gånger vilket jag kanske inte borde gjort. Skämdes som tusan men va fasen, pedagogerna blev inte arga, men de är ju inte så att man kommer säga ifrån i första taget eftersom det är så de arbetar här och jag borde kanske inte gjort så, men de bara kom ur mig eftersom vi i Sverige är vana vid att säga ifrån om det är någon som slåss.
Idag har jag också varit med om det sjukatse jag sett på länge. Den gemenskapen som eleverna har på skolan, eller skolan överhuvudtaget går inte att hitta på kartan i Sverige. Alla människor är så otroligt fina, snälla och omtänksamma. Efter skoldagen idag är jag helt förälskad i hela landet, deras människor som är så trevliga, deras gemenskap, eleverna, lärarna, ja, alla är så vänliga och är som en enda stor familj. Som bara idag i skolan innan alla slutade, när alla var ute och lekte, lekte de en ringlek med sång där de sjöng en låt till mig och Rebecca om att vi var snälla och att de älskade oss. Detta efter bara två dagar hos dem och tillsammans med dem. Snacka om att bli rörd alltså! Ja vad ska man säga, det kommer nog bli svårt att lämna detta ställe när dessa 12 veckorna har gått.
Tanzania
Nu har vi äntligen kommit ner, bott in oss och fixat telefon och internet!
Kan varna för ett långt blogginägg, som kan innehålla lite rent ut sagt räliga saker, men vad gör man? Detta är nu vår verklighet som ni får stå ut med :) haha
Lördagen den 12 januari 2013
Idag började resan som jag väntat på i över ett år. Det kändes så sjukt att dagen äntligen var här, trots att det kändes konstigt eftersom jag skulle vara borta från min familj, mina vänner, min trygghet i 3 ½ månad! Dock kändes det otroligt bra att ha med mig Rebecca så man inte skulle vara där helt själv.
Jag mötte upp Rebecca på stationen i Malmö 09.00 för att sedan ta tåget till Köpenhamn där vi skulle lyfta ifrån. När vi väl kom till Köpenhamn och checkade in fick vi vår första positiva överraskning, och det var att vi inte behövde betala ett öre för att ta med en extra väska på 20 kg eftersom det var välgörenhet, alltså saker som vi skulle ge bort här nere. Hur bra var inte det liksom? HUR bra som helst enligt oss! Haha Efter någon timme var det dags att sätta sig på planet till Istanbul där vi mellanlandade. Vi flög med Turkish airlines, kan rekommendera de, väldigt bra service och god mat. Väl framme i Istanbul satt vi och väntade i två timmar, lyckades på något sätt få in internet på mobilen vilket gjorde att vi kunde socialisera oss med omvärlden. Vi gick på planet som skulle ta oss till Dar es Salaam, wow säger jag bara! Jag har flugit många gånger förr, men detta var utan dess like. Vi hade hyfsat stora sittplatser, varsin tv framför oss, en kontroll som satt under så man kunde spela spel på, riktigt god mat och ja, allt var toppen! Vi fick välja vilka filmer vi ville, fanns väldigt många olika filmer att välja mellan, utan att betala en krona! Ändå var det ekonomiflyg vi flög med, sjukt bra om jag själv får säga det! Somnade på flyget ett x antal gånger och vaknade när vi var framme i Tanzania!
Söndagen den 13 januari 2013
Vaknade när vi var på väg att landa i Tanzania. Väl framme när klockan var 03.45 gick vi för att ta våra väskor, och alla fanns på bandet vilket var en stor lättnad, man har ju ändå packat ner sitt liv i en väska som man ska ha under tiden 3 ½ månad! När vi tagit allt som var vårt gick vi vidare mot utgången där en kille vid namn Akaru stod och väntade på oss för att skjutsa oss mot vårt rum, väldigt kär och trevlig kille När vi kom ut kände vi hur värmen slog mot oss och där kom vi i våra tjocka tröjor och byxor, folk trodde nog vi var dumma i huvudet på riktigt! På vägen från flygplatsen till vårt rum var man så nyfiken på hur allt där ute såg ut, dock var de väldigt begränsat eftersom det var mörkt ute, men man kunde ändå få en liten uppfattning om landet. Något jag blev väldigt chockad över var att där var jätte mycket människor uppe vid denna tid som var ute och gick på gatan. När vi väl var framme vid huset vi skulle bo i blev vi uppmötta av två ungdomar, Diana och Fahamu, väldigt trevliga människor som visade oss huset och vårt rum och lämnade sedan oss för att vi skulle få sova lite. Det var riktigt svårt att somna, man var i ett helt nytt, annorlunda land, men andra människor och i andra sängar, det kändes riktigt konstigt. Ännu värre var det när man såg ödlor springa omkring i rummet uppe i taket, de gjorde de ännu svårare för att somna! Klockan 10.00 vaknade vi, klädde på oss och gjorde oss i ordning. Jag skulle gå på toaletten och när jag väl sitter där springer en ödla förbi mig vilket gör att jag skriker till. Rebban frågar vad de var och när jag säger att det var en ödla, började hon bara skratta. Jag sa till henne att skulle de som bor här veta att jag skriker för jag sett en ödla, hade de nog bara skrattat och tyckt jag vore konstig. Kändes väldigt konstigt att inte ha tillgång till vatten i kranen eller duschen, och varje gång man varit på toaletten var man tvungen att fylla på den med vatten i locket för att det skulle gå att spola. Efter det gick vi ut i resten av huset. Då stod tre ungdomar där, Diana, Fahamu och Ingia som hade förberett frukost till oss som stod och väntade tills vi vaknat, riktigt söta människor det finns i världen alltså! Vi käkade frukost, pratade med ungdomarna och sedan ringde vi Akaru och frågade om han ville skjutsa oss till staden så vi kunde handla lite saker vi inte hade fått med, till exempel handduk, sedan behövde vi vatten och lite frukt. När vi väl var färdiga åkte vi hem igen, lade oss på sängen och löste lite suduko. Jag tröttnade ganska snabbt, så jag tog min skolbok, ett kollegieblock och en penna för att gå ut på altanen och plugga lite. Det känns så otroligt skönt att kunna sätta sig utomhus och plugga i en sådan härlig miljö, jag njöt av varje sekund, även om jag pluggade! När jag satt där och pluggade kom Diana ut för att hämta vatten, och såklart som i alla filmer, bar hon en hink i handen och den andra på huvudet! Detta var helt sjukt, kändes precis som i en film, men som är vår verklighet nu. När klockan närmade sig 19, ropade ungdomarna på oss, och då var det dags för mat. Så otroligt fina och snälla människor, men det kändes ändå konstigt. Här satt vi, flera timmar ifrån våra egna familjer, och åt vid matbordet tillsammans med ungdomar som vi bara träffat för några timmar sedan! Dock gick middagen väldigt bra, vi fick ris, sås, kött och grönsaker, väldigt gott faktiskt. Efter maten ville vi hjälpa till med disken, men tror ni att vi fick det? Nej! Så vi fick så glatt gå in på rummet igen och underhålla oss själva! Vi lade oss i sängen och försökte plugga lite, dock gick det inte så bra då jag somnade. Så när jag vaknade igen gjorde jag mig i ordning för sängen för att sedan lägga mig, och klockan kan max ha varit 22.00 och jag var helt död.
Måndagen den 14 januari 2013
Är det inte konstigt så fort vi människor vänjer oss? Redan idag när jag vaknade och såg en ödla började jag inte skrika, utan det kändes som vardagsmat redan. Jag gick upp och gjorde mig i ordning, än en gång fick jag fylla på vatten i toaletten för att kunna spola och ta liten vatten från en av spannarna för att tvätta av mig. När jag gjort detta hade Rebban inte vaknat än, så jag passade på att gå ut på altanen med min skolbok och började läsa och skriva! Så härligt att bara kunna gå ut och plugga, jag kan redan säga att jag stormtrivs, än om man inte har fri tillgång till vatten och inte duschat på tre dagar!
När Rebban vaknade gick vi ut och åt frukost som de än en gång fixat åt oss. Idag fick vi inte bara bröd och fruitjam, utan de hade stekt varsitt ägg till oss. Dock var de fullt med insekter, men för att visa respekt, var det bara till att plocka bort de lilla fina djuren och äta och se glad ut! Kan låta hur äckligt som helst, men vad tusan, vad gör man inte för att visa artighet och sin tacksamhet?! Haha
Jag och Rebban bestämde oss för att försöka gå ner till staden vilket vi klarade finfint, fast självklart med lite tutningar och visslingar från stadens befolkning. Haha Gick till affären som ligger 40 minuters promenad härifrån, handlade vatten och äpplen, som vanligt! Efter det gick vi hemåt igen för att sedan ringa Akaru som körde oss till stranden, vilket dock bara blev poolen, men så sjukt skönt! Har nog inte uppskattat ett dopp i poolen på det viset innan, efter två svettiga dagar, utan tvätt så var det riktigt skönt med ett dopp! Efter 1 ½ timme på stranden blev de till att åka hem igen, var hemma vid 16 och då åkte vi och skaffade internet som vi nyss fått att fungera! Efter det blev de lite plugg på altanen, sedan mat och nu sitter vi här och skriver i vår dagbok! Nu ska jag socialisera mig lite med omvärlden och familjen där hemma innan det blir sängdags. Imorgon ska vi äntligen få tvätta håret, och det gör vi i en spann med vatten, är det inte underbart? haha Imorgon är vår första dag i skolan, och jag är så spänd!!
På gång, mellanlandning!
Sitter nu på flygplatsen i Istanbul och väntar på det sista flyget till Tanzania! Rebban snodde internet direkt när de började funka, men tror nig de funkar lite bra för mig nu iaf! Haha
Som vanligt somnade jag direkt på flyget, men ganska skönt ändå! :)
Nej nu ska vi snart gå på planet, hör av mig så fort vi kommit fram och fått igång internet :)
Puss & Kram
Time to go
Dagen som jag har väntat på i över ett år är här om ynka en dag, förstår ni, EN dag! Jag själv fattar verkligen inte det, känns sjukt konstigt men ska bli då roligt!
Dagarna efter skolans slut i december har enbart bestått av plugg deluxe, packning och kvalitetstid med fina vänner och familj! Denna veckan har jag fixat det sista och resterande till resan samt tagit till vara på varje minut med vännerna!
En mindre rolig sak är att min morfar hamnat på sjukhus, känns jäkligt lägligt nu när jag ska åka, så får åka och hälsa på honom idag!
Idag ska jag också hinna träffa farmor och farfar, mormor och hälsa på min bror i Ystad som flyttade till egen lägenhet i söndags, han börjar bli stor, min lilla lillebror. (Lite åldersnojja på det)
Nu i förmiddags har jag träffat två av mina bästa vänner en snabb stund, var svårare och jobbigare än vad jag hade trott! Blödig som man är så var tårar ett faktum och nu känns de som de inte tar stopp, utan bara fortsätter. Men de går väl över de också, tiden kommer nog gå väldigt fort när jag väl kommer ner!
Jag kommer att använda denna bloggen undertiden jag är där nere och ska försöka uppdatera så ofta jag kan!
Skype är det jag framförallt kommer använda mig av, men jag har även ett tillfälligt mobil nummer eftersom jag inte ska ha med min mobil!
Numret är: +46721-921063
Nu ska jag njuta av de sista timmarna hemma i Sverige, ha de bra allihopa!
Puss & Kram!
It's not a goodbye, it's just a see you soon!
