Tanzania
Nu har vi äntligen kommit ner, bott in oss och fixat telefon och internet!
Kan varna för ett långt blogginägg, som kan innehålla lite rent ut sagt räliga saker, men vad gör man? Detta är nu vår verklighet som ni får stå ut med :) haha
Lördagen den 12 januari 2013
Idag började resan som jag väntat på i över ett år. Det kändes så sjukt att dagen äntligen var här, trots att det kändes konstigt eftersom jag skulle vara borta från min familj, mina vänner, min trygghet i 3 ½ månad! Dock kändes det otroligt bra att ha med mig Rebecca så man inte skulle vara där helt själv.
Jag mötte upp Rebecca på stationen i Malmö 09.00 för att sedan ta tåget till Köpenhamn där vi skulle lyfta ifrån. När vi väl kom till Köpenhamn och checkade in fick vi vår första positiva överraskning, och det var att vi inte behövde betala ett öre för att ta med en extra väska på 20 kg eftersom det var välgörenhet, alltså saker som vi skulle ge bort här nere. Hur bra var inte det liksom? HUR bra som helst enligt oss! Haha Efter någon timme var det dags att sätta sig på planet till Istanbul där vi mellanlandade. Vi flög med Turkish airlines, kan rekommendera de, väldigt bra service och god mat. Väl framme i Istanbul satt vi och väntade i två timmar, lyckades på något sätt få in internet på mobilen vilket gjorde att vi kunde socialisera oss med omvärlden. Vi gick på planet som skulle ta oss till Dar es Salaam, wow säger jag bara! Jag har flugit många gånger förr, men detta var utan dess like. Vi hade hyfsat stora sittplatser, varsin tv framför oss, en kontroll som satt under så man kunde spela spel på, riktigt god mat och ja, allt var toppen! Vi fick välja vilka filmer vi ville, fanns väldigt många olika filmer att välja mellan, utan att betala en krona! Ändå var det ekonomiflyg vi flög med, sjukt bra om jag själv får säga det! Somnade på flyget ett x antal gånger och vaknade när vi var framme i Tanzania!
Söndagen den 13 januari 2013
Vaknade när vi var på väg att landa i Tanzania. Väl framme när klockan var 03.45 gick vi för att ta våra väskor, och alla fanns på bandet vilket var en stor lättnad, man har ju ändå packat ner sitt liv i en väska som man ska ha under tiden 3 ½ månad! När vi tagit allt som var vårt gick vi vidare mot utgången där en kille vid namn Akaru stod och väntade på oss för att skjutsa oss mot vårt rum, väldigt kär och trevlig kille När vi kom ut kände vi hur värmen slog mot oss och där kom vi i våra tjocka tröjor och byxor, folk trodde nog vi var dumma i huvudet på riktigt! På vägen från flygplatsen till vårt rum var man så nyfiken på hur allt där ute såg ut, dock var de väldigt begränsat eftersom det var mörkt ute, men man kunde ändå få en liten uppfattning om landet. Något jag blev väldigt chockad över var att där var jätte mycket människor uppe vid denna tid som var ute och gick på gatan. När vi väl var framme vid huset vi skulle bo i blev vi uppmötta av två ungdomar, Diana och Fahamu, väldigt trevliga människor som visade oss huset och vårt rum och lämnade sedan oss för att vi skulle få sova lite. Det var riktigt svårt att somna, man var i ett helt nytt, annorlunda land, men andra människor och i andra sängar, det kändes riktigt konstigt. Ännu värre var det när man såg ödlor springa omkring i rummet uppe i taket, de gjorde de ännu svårare för att somna! Klockan 10.00 vaknade vi, klädde på oss och gjorde oss i ordning. Jag skulle gå på toaletten och när jag väl sitter där springer en ödla förbi mig vilket gör att jag skriker till. Rebban frågar vad de var och när jag säger att det var en ödla, började hon bara skratta. Jag sa till henne att skulle de som bor här veta att jag skriker för jag sett en ödla, hade de nog bara skrattat och tyckt jag vore konstig. Kändes väldigt konstigt att inte ha tillgång till vatten i kranen eller duschen, och varje gång man varit på toaletten var man tvungen att fylla på den med vatten i locket för att det skulle gå att spola. Efter det gick vi ut i resten av huset. Då stod tre ungdomar där, Diana, Fahamu och Ingia som hade förberett frukost till oss som stod och väntade tills vi vaknat, riktigt söta människor det finns i världen alltså! Vi käkade frukost, pratade med ungdomarna och sedan ringde vi Akaru och frågade om han ville skjutsa oss till staden så vi kunde handla lite saker vi inte hade fått med, till exempel handduk, sedan behövde vi vatten och lite frukt. När vi väl var färdiga åkte vi hem igen, lade oss på sängen och löste lite suduko. Jag tröttnade ganska snabbt, så jag tog min skolbok, ett kollegieblock och en penna för att gå ut på altanen och plugga lite. Det känns så otroligt skönt att kunna sätta sig utomhus och plugga i en sådan härlig miljö, jag njöt av varje sekund, även om jag pluggade! När jag satt där och pluggade kom Diana ut för att hämta vatten, och såklart som i alla filmer, bar hon en hink i handen och den andra på huvudet! Detta var helt sjukt, kändes precis som i en film, men som är vår verklighet nu. När klockan närmade sig 19, ropade ungdomarna på oss, och då var det dags för mat. Så otroligt fina och snälla människor, men det kändes ändå konstigt. Här satt vi, flera timmar ifrån våra egna familjer, och åt vid matbordet tillsammans med ungdomar som vi bara träffat för några timmar sedan! Dock gick middagen väldigt bra, vi fick ris, sås, kött och grönsaker, väldigt gott faktiskt. Efter maten ville vi hjälpa till med disken, men tror ni att vi fick det? Nej! Så vi fick så glatt gå in på rummet igen och underhålla oss själva! Vi lade oss i sängen och försökte plugga lite, dock gick det inte så bra då jag somnade. Så när jag vaknade igen gjorde jag mig i ordning för sängen för att sedan lägga mig, och klockan kan max ha varit 22.00 och jag var helt död.
Måndagen den 14 januari 2013
Är det inte konstigt så fort vi människor vänjer oss? Redan idag när jag vaknade och såg en ödla började jag inte skrika, utan det kändes som vardagsmat redan. Jag gick upp och gjorde mig i ordning, än en gång fick jag fylla på vatten i toaletten för att kunna spola och ta liten vatten från en av spannarna för att tvätta av mig. När jag gjort detta hade Rebban inte vaknat än, så jag passade på att gå ut på altanen med min skolbok och började läsa och skriva! Så härligt att bara kunna gå ut och plugga, jag kan redan säga att jag stormtrivs, än om man inte har fri tillgång till vatten och inte duschat på tre dagar!
När Rebban vaknade gick vi ut och åt frukost som de än en gång fixat åt oss. Idag fick vi inte bara bröd och fruitjam, utan de hade stekt varsitt ägg till oss. Dock var de fullt med insekter, men för att visa respekt, var det bara till att plocka bort de lilla fina djuren och äta och se glad ut! Kan låta hur äckligt som helst, men vad tusan, vad gör man inte för att visa artighet och sin tacksamhet?! Haha
Jag och Rebban bestämde oss för att försöka gå ner till staden vilket vi klarade finfint, fast självklart med lite tutningar och visslingar från stadens befolkning. Haha Gick till affären som ligger 40 minuters promenad härifrån, handlade vatten och äpplen, som vanligt! Efter det gick vi hemåt igen för att sedan ringa Akaru som körde oss till stranden, vilket dock bara blev poolen, men så sjukt skönt! Har nog inte uppskattat ett dopp i poolen på det viset innan, efter två svettiga dagar, utan tvätt så var det riktigt skönt med ett dopp! Efter 1 ½ timme på stranden blev de till att åka hem igen, var hemma vid 16 och då åkte vi och skaffade internet som vi nyss fått att fungera! Efter det blev de lite plugg på altanen, sedan mat och nu sitter vi här och skriver i vår dagbok! Nu ska jag socialisera mig lite med omvärlden och familjen där hemma innan det blir sängdags. Imorgon ska vi äntligen få tvätta håret, och det gör vi i en spann med vatten, är det inte underbart? haha Imorgon är vår första dag i skolan, och jag är så spänd!!
